En vacker dag lämnar jag honom

"Jag väntade på och längtade efter att han skulle lämna mig. För om han själv gick sin väg skulle jag slippa slå mig lös från honom, från oss och från vårt gemensamma liv. Eller tänk om han rentav skulle dö en helt förbjuden tanke."

Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in
i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger.